Context of Albanien

Albanien (på albanska Shqipëria, historiskt sett Arbëria), formellt Republiken Albanien (på albanska Republika e Shqipërisë), är en republik på västra Balkanhalvön i sydöstra Europa. Landet gränsar till Montenegro och Kosovo i norr, Nordmakedonien i öst och Grekland i sydost. Adriatiska havet och Joniska havet ligger väster om det albanska fastlandet. Cirka 72 km ifrån Albanien, utmed Otrantosundet, ligger Italien. Namnet Albanien kommer av albanoi, namnet på en folkstam i antikens Illyrien.

Huvudstad är Tirana (557 422 invånare, enligt en folkräkning 2011), som ligger vid floden Ishmi i centrala Albanien. Andra stora städer är Durrësi, Shkodra, Elbasani, Vlora och Korça. Följande är kuststäder: Shkodra, Lezha, Laçi, Durrësi, Kavaja, Lushnja, Fieri, Vlora, Delvina och Saranda.

Den moderna republiken blev självständig efter Osmanska rikets kollaps i Europa. Albanerna hade under nästan fem århundraden varit ...Läs mer

Albanien (på albanska Shqipëria, historiskt sett Arbëria), formellt Republiken Albanien (på albanska Republika e Shqipërisë), är en republik på västra Balkanhalvön i sydöstra Europa. Landet gränsar till Montenegro och Kosovo i norr, Nordmakedonien i öst och Grekland i sydost. Adriatiska havet och Joniska havet ligger väster om det albanska fastlandet. Cirka 72 km ifrån Albanien, utmed Otrantosundet, ligger Italien. Namnet Albanien kommer av albanoi, namnet på en folkstam i antikens Illyrien.

Huvudstad är Tirana (557 422 invånare, enligt en folkräkning 2011), som ligger vid floden Ishmi i centrala Albanien. Andra stora städer är Durrësi, Shkodra, Elbasani, Vlora och Korça. Följande är kuststäder: Shkodra, Lezha, Laçi, Durrësi, Kavaja, Lushnja, Fieri, Vlora, Delvina och Saranda.

Den moderna republiken blev självständig efter Osmanska rikets kollaps i Europa. Albanerna hade under nästan fem århundraden varit i centrum av ett imperium där de hade en privilegierad ställning som administratörer och generaler.

Den fria marknadens reformer har öppnat landet för utländska investeringar, särskilt i utvecklingen av energi- och transportinfrastruktur. Albanien är en parlamentarisk demokrati med en övergångsekonomi.

Albanien är ett utvecklingsland med en öppen och modern marknadsekonomi. Landet var tidigare kommunistiskt med en centralstyrd planekonomi.

Albanien är bland annat medlem i Förenta nationerna, Nato och den centraleuropeiska frihandelsorganisationen Centraleuropeiska frihandelsavtalet men också en av de grundande medlemmarna i unionen för Medelhavsområdet. Albanien ansökte om EU-medlemskap 28 april 2009 och erhöll 24 juni 2014 kandidatstatus.

More about Albanien

Basic information
  • Currency Lek (valuta)
  • Lokalt namn Shqipëria
  • Calling code +355
  • Internet domain .al
  • Mains voltage 220V/50Hz
  • Democracy index 6.11
Population, Area & Driving side
  • Population 2793592
  • Område 28748
  • Driving side right
Historik
  • Huvudartikel: Albaniens historia

    De första spåren av mänsklig närvaro i Albanien hittades i byn Xarrë, nära Saranda och i Dajti nära Tirana, som dateras till Mellanpaleolitikum och Senpaleolitikum. Föremålen som hittades i Xarrë inkluderar flint, jaspis objekt och fossila djurben medan i Dajti hittades ben och stenverktyg som liknar Aurignacienkulturen. De paleolitiska fynden i Albanien visar stora likheter med föremål av samma tid som hittades i Montenegro och i nordvästra Grekland.

    Under antiken beboddes dagens Albanien av illyriska stammar som albanerna sägs härstamma ifrån. Under en lång tid utgjorde Albanien en provins i romarriket. Det moderna Albaniens territorium var vid olika punkter i historien en del av de romerska provinserna Dalmatien (södra Illyrien) och Moesia Superior. Efter romarrikets delning tillhörde området det östromerska riket. På 900-talet trängde slaverna fram norrifrån, särskilt serberna, som mot slutet av 1100-talet hade bildat ett mäktigt kungadöme, vilket bland annat omfattade hela Albanien. Från mitten av 1300-talet sönderföll det serbiska riket genom osmanernas erövringståg.

     
    Skanderbeg är en albansk nationalhjälte. Han krigade för Albaniens självständighet mot turkarna i årtionden. Han dog av malaria.

    Albanerna blev alltmer självständiga i och med att den serbiska statsbildningen blev allt svagare men de tvingades snart kämpa för sin självständighet mot osmanerna. Trots sin numerära underlägsenhet lyckades de under sin ledare Georg Kastrioti, mera känd som Skanderbeg, genom gerillakrig hålla stånd mot turkarna ända till 1479. Efter den osmanska erövringen tvingades en tredjedel av albanerna på massflykt till södra Italien. Majoriteten av de som stannade kvar konverterade till islam. Dessa kom att spela en viktig roll i Osmanska rikets historia, vilket återspeglas i det faktum att inte mindre än 29 av de osmanska storvesirerna under åren 1482–1908 var albaner. Albanien var osmanskt i mer än 450 år men behöll under hela denna tid sina egna seder, bruk, kultur och språk.

    ...Läs mer
    Huvudartikel: Albaniens historia

    De första spåren av mänsklig närvaro i Albanien hittades i byn Xarrë, nära Saranda och i Dajti nära Tirana, som dateras till Mellanpaleolitikum och Senpaleolitikum. Föremålen som hittades i Xarrë inkluderar flint, jaspis objekt och fossila djurben medan i Dajti hittades ben och stenverktyg som liknar Aurignacienkulturen. De paleolitiska fynden i Albanien visar stora likheter med föremål av samma tid som hittades i Montenegro och i nordvästra Grekland.

    Under antiken beboddes dagens Albanien av illyriska stammar som albanerna sägs härstamma ifrån. Under en lång tid utgjorde Albanien en provins i romarriket. Det moderna Albaniens territorium var vid olika punkter i historien en del av de romerska provinserna Dalmatien (södra Illyrien) och Moesia Superior. Efter romarrikets delning tillhörde området det östromerska riket. På 900-talet trängde slaverna fram norrifrån, särskilt serberna, som mot slutet av 1100-talet hade bildat ett mäktigt kungadöme, vilket bland annat omfattade hela Albanien. Från mitten av 1300-talet sönderföll det serbiska riket genom osmanernas erövringståg.

     
    Skanderbeg är en albansk nationalhjälte. Han krigade för Albaniens självständighet mot turkarna i årtionden. Han dog av malaria.

    Albanerna blev alltmer självständiga i och med att den serbiska statsbildningen blev allt svagare men de tvingades snart kämpa för sin självständighet mot osmanerna. Trots sin numerära underlägsenhet lyckades de under sin ledare Georg Kastrioti, mera känd som Skanderbeg, genom gerillakrig hålla stånd mot turkarna ända till 1479. Efter den osmanska erövringen tvingades en tredjedel av albanerna på massflykt till södra Italien. Majoriteten av de som stannade kvar konverterade till islam. Dessa kom att spela en viktig roll i Osmanska rikets historia, vilket återspeglas i det faktum att inte mindre än 29 av de osmanska storvesirerna under åren 1482–1908 var albaner. Albanien var osmanskt i mer än 450 år men behöll under hela denna tid sina egna seder, bruk, kultur och språk.

    År 1912 uppnådde Albanien sin självständighet. Drygt 50 procent av albanerna hamnade dock i grannländerna. Albaniens självständighet skulle säkras av en internationell kontrollkommission, som 1914 satte den preussiske prinsen Wilhelm av Wied att styra landet, men ett folkligt uppror tvingade honom att lämna landet redan efter ett halvår.

    Efter första världskriget hotades Albanien att ånyo delas upp. Albanerna var emellertid förvarnade och kunde avstyra detta vid en fredskonferens i Paris 1920. Efter interna stridigheter övertog Ahmet Zogu, en klanledare från norra Albanien, makten 1925 med hjälp från bland annat Serbien. Han utropade Albanien till ett kungarike och gjorde sig själv till kung år 1928.

    Andra världskriget och därefter
    Se även: Socialistiska folkrepubliken Albanien

    Landet ockuperades 1939 av Italien och därefter av Tyskland 1943, men befriades av partisaner 1944 under ledning av Enver Hoxha. Efter andra världskriget blev landet en kommunistisk stat under en auktoritär regim fram till 1991 (se Socialistiska folkrepubliken Albanien). De kommunistiska partisanerna, under ledning av Enver Hoxha, förde en motståndskamp och i slutet av 1944 hade landet av egen kraft befriat sig från utländska styrkor. Albanien förvandlades till en socialistisk folkrepublik och det enda tillåtna partiet var det albanska arbetets parti. Redan efter några år blev relationerna till Jugoslavien och Sovjetunionen mycket spända. På 1970-talet upprätthölls goda förbindelser endast med Kina, men dessa försämrades dramatiskt efter några år. Diktatorn Hoxha avled 1985 och kommunistregimen föll 1992. Flerpartisystemet återinfördes men drabbades av en kris efter rapporter om valfusk 1995. Konkursdrabbade investeringsfonder ("pyramidspel") utarmade 1997 en stor del av befolkningen och i slutet av mars det året utbröt ett uppror, som resulterade i total anarki och förde landet till randen av inbördeskrig och sammanbrott. Därefter har Albanien stabiliserats.

    Read less

Phrasebook

Hallå
Përshëndetje
Värld
Botë
Hej världen
Përshendetje Botë
Tack
Faleminderit
Adjö
Mirupafshim
Ja
po
Nej
Nr
Hur mår du?
Si jeni?
Bra tack
Mire faleminderit
vad kostar det?
Sa kushton?
Noll
Zero
Ett
Një

Where can you sleep near Albanien ?

Booking.com
487.345 visits in total, 9.186 Points of interest, 404 Mål, 30 visits today.